Vet att jag varit inne på det så många ggr förut i denna blogg så ni säkert är trötta på att läsa om det, men vaffan! Jag är ju en känslig kille lixom... en sann Kräfta!
Uppsalabonde som jag är från allra första början som tog mig till storstaden genom ett dassigt IT-företag i Märsta så har jag ju lite andra värderingar än många andra som jag känner här i stan. Eller jag har iaf levt i den lögnen att jag varit övertygad om det.
Efter 6 år i Stockholm, varav de 5 sista på nattklubbar och de 4 sista som DJ så är jag totalt Stureplanifierad. (Ja Stureplan.se, ni kan låna det uttrycket) Den snälla lilla Uppsalagossen som trodde att allt var möjligt om man bara "tyckte om varandra" är som bortblåst... och det är ju inte så konstigt. I fem år har ju förhållanden för mig varit ett ömsesidigt utnyttjande av båda parter för att nå högre upp i hierarkin, för att tjäna på det ekonomiskt, eller för att "det ska se bra ut". Alltså: Inte så jävla konstigt att man blir skadad i huvudet!
Chansen att hitta en bra tjej och att det skall fungera är efter denna tid nästan helt lika med noll. Man är alltid inställd på det värsta och otroligt lyhörd för minsta tecken på att allt inte är hej hopp i paradiset... Man letar fel och brister på den andra och allt detta är bara för att man snabbt skall kunna vända taggarna ut och pysa om det skulle börja osa hett.
Jag är med andra ord helt förstörd...
Om jag va tjej skulle jag inte vilja ha mig heller. En manisk kille som hela tiden måste få bekräftat att det verkligen finns känslor från den andra och att det inte är något annat hon vill åt. Ett sjukt trackrecord på brudar varav hälften är skitsnack och andra hälften ett hångel på krogen som blåsts upp till sexorgie av folk som inte har en aning. Ett jobb där folk utgår från att man drar hem en ny tjej varje kväll och man är ett svin som gör det, fast gör man det inte så är man en nolla som det måste vara fel på? Vad väljer man lixom?
Att tagga ner och ta ett steg tillbaka som jag gjort med mina nattklubbsåtaganden är även det sjukt svårt. Det ringer massa skumt folk hela nätterna och man får ingen ro. Det finns alltid 100-tals skellett som väntar på att hoppa fram när man vill visa vilken bra kille man är för någon, mm, mm.. Hur fan gör man? Finns det en lösning?
Som jag ser det nu kommer jag aldrig att kunna ha ett normalt förhållande. Jag kommer alltid vara osäker och tjejen jag träffar kommer alltid vara lika osäker fast helt tvärt om... Hon kommer vara osäker pga mitt förra jobb, mitt ex, mina strul, alla rykten, mm, mm... jag kommer vara osäker på om hon verkligen vill ha mig - MIG - alltså. Och jag kommer hela tiden vända mig ängsligt om och snegla över axeln ifall jag har något skellett i hasorna.
Ibland är det inte kul när det är tråkigt... och det är det just nu!
Förresten, skall man säga något om döden som genomsyrat min blogg en hel del på sistone så är det att den får en att tänka till ordentligt. Man är inte odödlig. Man måste ta hand om de man tycker om. och man MÅSTE våga visa känslor innan det är för sent.
Det där kändes som bra visdomsord att avsluta med. Nu skall jag springa hem från jobbet och lägga mig i soffan och glo på lite TV, sen sova tidigt så jag är pigg och utvilad imorgon.
Jag saknar dig...
10 Kommentarer: